Blogginlägg B: Den nya offentligheten

I det här inlägget kommer jag att diskutera kring den svåra etiska gränsdragningen som medier måste göra; vad är etiskt försvarbart att publicera? Man talar i de etiska regler som medierna ställt upp för sig själva, kallade ”Spelregler för press, radio och TV”, om att vara rädd om människors personliga integritet och restriktiv med namnpubliceringar. Men landets redaktioner tolkar dessa spelregler på väldigt olika sätt, och det blir tydligt i vissa känsliga och uppmärksammade brottsfall.

Ett sådant fall var mordet på en 26-årig homosexuell Malmöbo 2008, och det diskuterades i SR:s program Medierna den 31 januari i år. I programmet jämförs hur olika redaktioner hanterade det faktum att de två gripna pojkarna, 15 och 17 år, hade starka religiösa åsikter. 17-åringen drev en blogg om moralfrågor och islam, och det diskuterades tidigt på internet om att hatbrott kunde ligga bakom mordet. Tidningarna ställde sig väldigt olika till dessa uppgifter. Aftonbladet beskrivs som den tidning som ”berättade allt” medan Sydsvenskan var motpolen.

I mediernas spelregler står skrivet:
”Framhäv inte berörda personers ras, kön, nationalitet, yrke, politisk tillhörighet eller religiös åskådning om det saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande.”

Var det då relevant att publicera dessa uppgifter om pojkarnas trosuppfattning? Jag tycker att det är en väldigt svår fråga. Men jag tror inte, som Aftonbladets chefredaktör Jan Helin, att man behöver berätta om det som spekuleras kring för att undvika att skapa opinion. Han menar att ”en ny offentlighet” gör att man pressas att berätta mer än tidigare, då uppgifterna redan florerar på olika internetsajter.

Men jag anser att man inte ska blanda ihop forum och bloggar med den professionella journalistiken. För även om du inte kan läsa ”allt” i tidningen, så kan du förvänta dig att det finns belägg för uppgifterna som publiceras. Nu menar jag inte att vartenda ord som står i tidningarna är sant, långt ifrån. Men de seriösa nyhetsmedierna har ett ansvar och en trovärdighet att leva upp till. Många mediehus är förmodligen rädda för att bli ”gammelmedier” och springas om av de nya vägarna som nyheter förmedlas på. Men jag tror att medierna tjänar på att inte släppa på sina spelregler allt för lättvindligt. För om de tidigare nyhetsdrakarna har samma trovärdighet som ett internetforum, varför ska då människor köpa nyheter när man kan få uppgifterna gratis?

Kalla mig gärna mossig mediamormor, men detta är ett av de få tillfällen då jag är konservativ. Jag vill ha en oberoende, trovärdig journalistik och jag är beredd att betala för den. Jag behöver inte Aftonbladets spekulationer och jag behöver inte veta vem som ”kanske” är skyldig till ett brott.

På tal om det, jag läste en debattartikel av medieforskaren Stig Hadelius. Han menar att en ökad namnpublicering av misstänkta brottslingar kan hindra framtida brott, och att nya vittnen eventuellt kan dyka upp om man skriver ut den misstänktes namn. Han nämner USA som någon sorts förebild. Hu, säger jag bara!

Medierna ska inte göra polisens jobb, medierna ska istället granska att polisen gör sitt jobb. Hur ofta visar det sig inte att polisen i en utredning gripit fel person? Om medierna basunerar ut namnet på den gripne innan han är dömd, riskerar inte bara den personen att få sitt liv förstört, utan också hans anhöriga. Dessutom; vad händer om människor tar lagen i egna händer, och utmäter egna straff? Jag menar inte att vi ska gulla med grova brottslingar, men de är faktiskt inte brottslingar förrän de är dömda. Så det så.

Eller tycker du att jag har fel? Övertyga mig i så fall!

Blogginlägg A: Hur nyheter väljs ut

Vad gör en händelse till en nyhet? Eller med andra ord; hur väljer man vad läsarna ska få ta del av i kvällens nyhetssändningar eller morgondagens tidning? Urvalet är gigantiskt; stora och små händelser som skett under dagen eller i ett längre tidsperspektiv, i vitt skilda delar av världen.

Det är ingen lätt fråga att svara på. I en universitetskurs jag läst tidigare användes nyhetsvärderingskriterierna i boken ”Göra tidning” av Andersson-Ek. Kriterierna för att bedöma hur ”bra” en nyhet är, är bland annat;
• om nyheten berör många
• om den hänt i tidningens spridningsområde
• om den har en personvinkel
Punkterna i boken har hjälpt mig när jag arbetat som redigerare och telegramredaktör på en dagstidning, och snabbt försökt bedöma vilka nyheter som är viktigast i en strid ström av händelser.
Men det är inte alltid så enkelt att bedöma en nyhets värde som Andersson-Ek visar. Han har försökt göra en lättfattad och grundläggande introduktion till ett komplext ämne, men det är många fler saker som spelar in när dagens nyhetspaket byggs ihop i nyhetsfabrikerna.

I dag, fredag, är en av de stora nyheterna att nya demonstrationer mot regimen har brutit ut i Iran. Under veckan har svensk media även rapporterat om att tjugotalet anställda vid företaget France Telecom i Frankrike har begått självmord sedan början av 2008. Flera av självmorden skedde på arbetsplatsen genom att till exempel hoppa genom fönster.
Bägge är utrikesnyheter och har flera inblandade, men det är ändå två ganska olika typer av nyheter. Journalisterna har sannolikt resonerat så att publiken borde intressera sig för utvecklingen i Iran eftersom det är en viktig nyhet, medan självmorden kan ha valts för att nyheten har ett stort publikintresse då det är en häpnadsväckande och ganska absurd nyhet. Det finns alltså två grundläggande synsätt när man väljer ut nyheter; ett där nyhetens vikt får avgöra och ett som bygger på antagen efterfrågan från läsarna, enligt studien ”Vid nyhetsdesken” av Bengt Johansson.

Vilka händelser som blir nyheter är inte bara en fråga om värdering, utan andra faktorer spelar också in, enligt Johansson. Demonstrationerna i Iran var en het potatis hela sommaren, och illustrerar väldigt bra en av de saker som Johansson tar upp, mediets format. Det var TT:s toppnyhet var och varannan dag när jag och kollegorna satt på redaktionen och försökte välja ut utrikesnyheter till morgondagens tidningar. De första dagarna när demonstrationerna började, fanns det stor tillgång på bilder hos bildbyråerna. Men sedan förbjöd Iran mer eller mindre utländska journalister att arbeta i landet, och kontrollerade vilka bilder som skickades ut till bildbyråerna. Då var det svårt att bildsätta artiklarna eftersom antalet bilder var mycket begränsat. Vi valde inte bort nyheten eftersom den ansågs vara väldigt viktig, men den påverkade flera gånger vilka andra nyheter som fick stort utrymme beroende på om det fanns bildmaterial till händelsen eller inte. Läsaren vill ha en intressant tidning, och det innefattar även bilder. Formen bestämde alltså till viss del vad innehållet blev.

Självmorden i Frankrike berör etiska frågor som kan vara avgörande när man bestämmer om något ska publiceras eller inte. I de etiska reglerna för press, radio och tv står ”Iaktta stor försiktighet vid publicering av självmord och självmordsförsök, särskilt av hänsyn till anhöriga och… privatlivets helgd.” Händelserna hade med andra ord inte lika självklart blivit en nyhet om det inträffat i Sverige. Det är föga troligt att de drabbade familjerna ser eller läser svensk media. Eftersom det är exceptionellt många som tagit livet av sig under en kort period kanske det även hade blivit en nyhet om det inträffat i Sverige. Men enligt Världshälsoorganisationen har forskning visat att självmordsstatistiken går upp när media rapporterar om självmord, och därför är mediehusen restriktiva med att publicera sådana händelser.

Ja, nyhetsurval och nyhetsvärdering är komplicerat. Ofta gör journalister val på rutin och reflekterar inte över varför; det är kunskap som ”sitter i väggarna”, enligt Johanssons undersökning. Men jag kan i alla fall konstatera att det är viktigt att medvetet göra val för att ge publiken en bred mix av lättsamt och allvarligt, och för att ge en objektiv och mångfacetterad bild av världen runt oss. Eller vad tycker du?

Vardag var dag igen

Ja, så har hösten sakta börjat smyga sig på. Alla kursböcker som ska införskaffas, varma koftor rivs fram från det innersta hörnet av garderoben och kvällsmörkret kommer så mycket fortare. Men det är också lite trevligt; jag läser en jätterolig kurs i journalistik på distans, höstkängorna är införskaffade och en resa börjar försiktigt att planeras.

Jag kommer att publicera fem inlägg som rör olika ämnen i journalistikkursen här under terminen, men som säkert kan vara intressant inte bara för kurskamrater, utan för alla som är intresserade av medier och journalistik.

Resan som kanske, kanske blir av är tänkt att gå till Bombay och sedan via tåg till Goa i Indien. Jag har varit i Indien förut och det är soligt, billigt och fullt av spännande kultur. Så jag tror att en tripp dit över jul vore underbart för att råda bot på den svenska vintern. Jag längtar verkligen bort till närmsta strand när jag ser bilderna ovan från Chattai beach huts i orten Agonda. Det verkar vara ganska lyxiga bungalows, med backpackerögon i alla fall, men ack å skönt det vore att hänga på Agondas lugna strand under julhelgen och dricka lassi (indisk yoghurtdryck) och äta tandooriräkor. Nu ska jag snåla för att ha råd med resan: ni kommer bara se secondhand-fynd här i höst, jag lovar! ;)

Mitt soundtrack till hösten är för övrigt Magnolia Electric Co:s Josephine, som min söta sambo köpte hem efter att ha varit på deras spelning i Malmö. Jag fick stanna hemma eftersom jag jobbade, men nu kan jag i alla fall njuta av musiken på skiva.

You make me wish it was fall

Affischer måste vara en av de former av grafisk design där man får uttrycka sig mest och bäst. Affischer och skivomslag är i alla fall min största källa till inspiration. Fantastiska affischer som gör att man önskar att det var höst kan man hitta på Gigposters.com; sitta inne med en kopp te framför Photoshop och lyssna på dessa band som låter lika vackert och skitigt som postern skvallrar om. Gigposters.com har hur många snygga som helst, något för alla smaker. (Ni ser vilket min favoritfärg är just nu ;) Man kan även köpa dem och titta på ovanför sängen varje morgon, men de kostar en slant...

Det blir inte mycket bloggande eller sitta vid datorn alls under sommaren, jag försöker njuta av solen eller läsa (just nu Män som hatar kvinnor, lite Tony Parsons och Det andra könet, skön blandning; det finns något för varje sinnesstämning). Jag sitter ändå vid datorn nio timmar om dagen på jobbet, så försöker undvika musarmen. I morgon är jag ledig. Då hoppas jag på fint väder så jag kan åka båt med min fina karl, dricka öl på en klippa, grilla vid stugan och vara supersvensk. Tills det är dags att söndagsjobba.

Hoppas ni också har en skön sommar! Och vid vidare eftertanke...det kan få vara sommar ett tag till. Den är minst lika fin som stickade tröjor, konserter och brandgula löv. Och hösten brukar ju komma snabbare än man tror...

Bort från samma reagalgar som förra året

Nu är jag trött på alla skitdåliga reor hos har-dålig-kvalité-och-är-ett-år-sena-med-modet-men-finns-i-varenda-mellanstor-stad-butikskedjorna.

Såg Urban Outfitters rea på nätet och blev kär (se bilderna ovan) Kan jag få en SÅ snygg klänning för 200 spänn?! Nu planeras därför en win-or-lose-tripp till Stockholm så snart som möjligt för att roffa åt mig ett par godbitar inför hösten. Som den rea-addict jag är så är det nog bäst att jag åker själv, ingen orkar med mej då hihi. Tänkte även hinna med att besöka Cheap Monday, Topshop, Beyond retro och ytterligare nån secondhand-affär. Någon som har ett bra tips?

Men undrar när det ska hinnas, sweet days has passed by och snart är min minisemester slut: nu börjar jobbschemat på allvar. Jag ska göra tidning, göra tidning, göra tidning. Men lördagarna är alltid lediga för ett glas vin, lite sol och bad eller Photoshop-collage. Livet är härligt!

/Fashionistan

Grymma illustratörer

...till och med några av mina absoluta favoriter, finns på svenska agenturen Nu Agency. De har knutit till sig en mix av modern illustration med ändå ofta med retrokänsla, hög teknisk finish blandat med charmiga fotocollage. Verkligen värt ett klick, jag fick nästan en överdos av inspiration. Här är några av favoriterna:

Team Hawaii har alltid en humoristisk ton i sina bilder med en halvt ofärdig finish, vilket jag älskar. De är antingen naiva eller lite vulgära och objektifierar kvinnan så mycket att humorn är omöjlig att missa. Underbart! De medverkade nyligen i H&M magazine med sitt koncept med djuransikten, men i en betydligt mer städad variant... (se länken)

Chrissie Abbott arbetar mycket med mönster och typografi, men blandar också gärna det med fotografi. Hon har arbetat för riktigt stora varumärken som Coca Cola, Harrods, Virgin och Urban Outfitters.

Jag blir helt grön av avund när jag tittar på illustrationerna...jag vill vara dem, NU!

Här ovan ser du just Team Hawaii och Chrissie Abbott, men också Rita Donnersmack(understa bilden). Henne får ni själva läsa om på sajten....

Ask me in Marseille

Här är några av de smycken jag jobbat med till min "nylansering", även om inte så mycket är klart kring den! Det blir nog att hobbydeklarera igen iallafall, blä vad dyrt det är att vara företagare! Jag är verkligen för skattefinansierad välfärd, men ska man inte få behålla lite själv iallafall...? Jag skulle behöva ta hutlösa priser för mina smycken för att få ihop till en brödlimpa ens. Nu när det är lågkonjuktur borde man ju främja nya företagare...eller?

Priser är inte satta på dessa oäkta juveler än, men hör av dej om du är intresserad. De är gjorda av både nya delar och vintage från Storbritannien.

Hej så länge!