fredag 18 september 2009

Blogginlägg A: Hur nyheter väljs ut

Vad gör en händelse till en nyhet? Eller med andra ord; hur väljer man vad läsarna ska få ta del av i kvällens nyhetssändningar eller morgondagens tidning? Urvalet är gigantiskt; stora och små händelser som skett under dagen eller i ett längre tidsperspektiv, i vitt skilda delar av världen.

Det är ingen lätt fråga att svara på. I en universitetskurs jag läst tidigare användes nyhetsvärderingskriterierna i boken ”Göra tidning” av Andersson-Ek. Kriterierna för att bedöma hur ”bra” en nyhet är, är bland annat;
• om nyheten berör många
• om den hänt i tidningens spridningsområde
• om den har en personvinkel
Punkterna i boken har hjälpt mig när jag arbetat som redigerare och telegramredaktör på en dagstidning, och snabbt försökt bedöma vilka nyheter som är viktigast i en strid ström av händelser.
Men det är inte alltid så enkelt att bedöma en nyhets värde som Andersson-Ek visar. Han har försökt göra en lättfattad och grundläggande introduktion till ett komplext ämne, men det är många fler saker som spelar in när dagens nyhetspaket byggs ihop i nyhetsfabrikerna.

I dag, fredag, är en av de stora nyheterna att nya demonstrationer mot regimen har brutit ut i Iran. Under veckan har svensk media även rapporterat om att tjugotalet anställda vid företaget France Telecom i Frankrike har begått självmord sedan början av 2008. Flera av självmorden skedde på arbetsplatsen genom att till exempel hoppa genom fönster.
Bägge är utrikesnyheter och har flera inblandade, men det är ändå två ganska olika typer av nyheter. Journalisterna har sannolikt resonerat så att publiken borde intressera sig för utvecklingen i Iran eftersom det är en viktig nyhet, medan självmorden kan ha valts för att nyheten har ett stort publikintresse då det är en häpnadsväckande och ganska absurd nyhet. Det finns alltså två grundläggande synsätt när man väljer ut nyheter; ett där nyhetens vikt får avgöra och ett som bygger på antagen efterfrågan från läsarna, enligt studien ”Vid nyhetsdesken” av Bengt Johansson.

Vilka händelser som blir nyheter är inte bara en fråga om värdering, utan andra faktorer spelar också in, enligt Johansson. Demonstrationerna i Iran var en het potatis hela sommaren, och illustrerar väldigt bra en av de saker som Johansson tar upp, mediets format. Det var TT:s toppnyhet var och varannan dag när jag och kollegorna satt på redaktionen och försökte välja ut utrikesnyheter till morgondagens tidningar. De första dagarna när demonstrationerna började, fanns det stor tillgång på bilder hos bildbyråerna. Men sedan förbjöd Iran mer eller mindre utländska journalister att arbeta i landet, och kontrollerade vilka bilder som skickades ut till bildbyråerna. Då var det svårt att bildsätta artiklarna eftersom antalet bilder var mycket begränsat. Vi valde inte bort nyheten eftersom den ansågs vara väldigt viktig, men den påverkade flera gånger vilka andra nyheter som fick stort utrymme beroende på om det fanns bildmaterial till händelsen eller inte. Läsaren vill ha en intressant tidning, och det innefattar även bilder. Formen bestämde alltså till viss del vad innehållet blev.

Självmorden i Frankrike berör etiska frågor som kan vara avgörande när man bestämmer om något ska publiceras eller inte. I de etiska reglerna för press, radio och tv står ”Iaktta stor försiktighet vid publicering av självmord och självmordsförsök, särskilt av hänsyn till anhöriga och… privatlivets helgd.” Händelserna hade med andra ord inte lika självklart blivit en nyhet om det inträffat i Sverige. Det är föga troligt att de drabbade familjerna ser eller läser svensk media. Eftersom det är exceptionellt många som tagit livet av sig under en kort period kanske det även hade blivit en nyhet om det inträffat i Sverige. Men enligt Världshälsoorganisationen har forskning visat att självmordsstatistiken går upp när media rapporterar om självmord, och därför är mediehusen restriktiva med att publicera sådana händelser.

Ja, nyhetsurval och nyhetsvärdering är komplicerat. Ofta gör journalister val på rutin och reflekterar inte över varför; det är kunskap som ”sitter i väggarna”, enligt Johanssons undersökning. Men jag kan i alla fall konstatera att det är viktigt att medvetet göra val för att ge publiken en bred mix av lättsamt och allvarligt, och för att ge en objektiv och mångfacetterad bild av världen runt oss. Eller vad tycker du?

3 kommentarer:

  1. Så här skriver du:
    "Men jag kan i alla fall konstatera att det är viktigt att medvetet göra val för att ge publiken en bred mix av lättsamt och allvarligt, och för att ge en objektiv och mångfacetterad bild av världen runt oss..."
    Jag håller med dig!
    Gary

    SvaraRadera
  2. Bra resonemang om hur journalisterna har tänkt kring nyheterna. Det är intressant att se att journalistiken även har en ganska så självklar estetisk vinkel. Detta är väl knappast något man reflekterar över dagligen men hur stor sannolikhet är det att en rapporterad fotbollsmatch inte har åtminstone en bild från matchen?
    Är det ens värt att skicka en reporter till ett sportevenemang utan en fotograf med sig?

    Ett sådant här massjälvmord skulle nog, enligt min mening, även bli en nyhet om det skett i Sverige. Media rapporterade ju även från den stad i England(?) som hade ett högt självmordsantal bland ungdomar. Att man sedan inte skriver om enskilda självmord är en annan sak. Här blir väl snarare nyheten att försöka ta reda på "vad som är fel", eller det man vill åstadkomma med att föra fram det i media åtminstone.

    SvaraRadera
  3. Intressant blogginlägg med många olika aspekter kring olika områden, som till exempel publicering vid självmord.
    För att göra ett liknande exempel kring publicering tänker jag på rapporteringen kring bilbränderna runt om i Göteborg, som skapat ganska stor debatt. Samtidigt som det känns som en jälvklarhet att GP ska rapportera om det menar folk att det triggar brottsmännen till att göra ännu fler. Frågan är vart nyhetsredaktionerna ska dra gränsen egentligen?

    Kul att läsa ett inlägg från någon som själv jobbat/jobbar med journalistik!

    /Lise

    SvaraRadera