Sminkad gris och missnöjd hund

Dessa fina wallstickers köpte jag förra veckan för att "sminka grisen" (som en grafisk designer sa till mig att man får göra om man får en riktigt ful grafisk profil/ingen alls att ta fram material från, haha). Nu var det dock min lägenhet som skulle sminkas: här är det stökigt, dammigt, mat-kletigt och hundhårigt. Jag har gett upp det där med att köpa inredningsprylar ett tag i brist på inspiration, pengar och städning. Men så vips såg jag dessa snygga stickers på Rum Interiör, 99 kronor styck, och jag var tvungen att slå till. Det blev allt lite finare och mer internationellt i lägenheten :) Men en VARNING: de funkar inte på tapet, de tog med sig en bit av min kökstapet.... Därför de klistrades upp på gardeobsdörrarna i hallen istället!

Igår började skolan igen. Sista terminen, tiden går otäckt fort. Lilla vilden är inte riktigt lika glad över skolstarten. Förra terminen när jag läste journalistik var jag hemma nästan jämt, men nu får han vara själv några timmar varje dag. Han vänjer sig nog, han verkar sova ganska skönt på en gigantisk prydnadskudde som han har kidnappat till sin sovplats. Men de ledsna hundögonen när man går hemifrån kommer jag nog aldrig vänja mig vid...

Ha en skön tisdagskväll (trots bristen på Desperate Housewives)

Kom kom till min smyckesblogg!

Jag kom på att jag ännu inte har reklamat för min andra blogg! Adressen är http://sofiapernu.wordpress.com/

Den är ganska nyfödd och där kan du titta på de smycken i vintage/kitschstil jag tillverkar och säljer. Det går att handla smycken på bloggen, även om det än så länge är på ett väldigt basic sätt – genom email och Payson-betalning. Inga raffinerade marknadsföringsmetoder här inte, trots min utbildning i just sådant...

Jag kommer även att fokusera på grafisk design där, men på mina egna alster istället för som här, på inspiration.

Kommentera gärna och ge mig tips och idéer, ris och ros.
Kram

Kryddornas svar på Wilco

Nu är det slut på blogginlägg i journalistikkursen, så tänkte återgå till vardagsbetraktelser, fynd och vintagedrömmar.

Just nu är det dock ingefära som tar upp mina tankar. Just det. Ingefära. Efter att vara nyligen hemkommen från Indien har jag återupptäckt den fantastiska lilla fula knölen. Det kan nog vara den mest underskattade kryddan, kökets Hello Saferide eller Wilco. Den är intetsägande på ytan och lätt att gå förbi när man ser mer raffinerade saker bland affärens utbud. Men när man väl upptäckt den passar den vid så många tillfällen, både till vardag och fest! Ja, nu tänker ni; men kom till saken, vad kan man ha den till? Här kommer några förslag (vill inte kalla det recept, jag gillar att höfta).

Grönt te – Brygg grönt citronte och riv över färsk ingefära. Är superbra vid förkylning, och rensar halsen skönt om man inte snålar med ingefäran.
Ginger martini – Söt martini, massa is, färskpressad lime och så några rejäla riv ingefära på järnet, så blir drinken rivig och man får sig ett lagom järn.
Lemonad – Vatten, citronsaft, ingefära, honung efter smak och eventuellt is. Har inte gjort egen, bara smakat och det är underbart gott när det är varmt!
Chaite – fet mjölk, chaipulver (har köpt mitt i Indien, men går säkert att köpa i Sverige. Annars vet jag att det finns som syrup) och sedan mald ingefära och massa socker. Tyvärr med fetmjölken och sockret, men blir inte lika gott om man inte tar i massor. Blir STARKT och är riktigt gott!

Haha, det blev visst bara drycker. Typiskt. Men är även jättegott i wok, asiatiskinspirerade sallader och grytor.
Nu ska jag dricka upp mitt te, titta på Halv åtta hos mig och få mer matinspiration (antagligen utan ingefära).

Blogginlägg E: Journalistens roll i det nya medielandskapet

Gammelmedia. Visst låter det konservativt, tråkigt och utdöende? Sociala medier som bloggar och Twitter är däremot det nya svarta och många nyheter förmedlas tidigt via sådana nätverk. Vissa debattörer menar att den tekniska utvecklingen har lett till att alla kan vara journalister och att traditionell journalistik har spelat ut sin roll. Därför var det intressant att läsa Kovachs och Rosenstiels bok ”Elements of Journalism” där journalistik definieras och de nya mediernas förhållande till de traditionella diskuteras.

De senaste årens diskussion kring vem som räknas som en journalist är intressant; är Blondinbella och Janne Josefsson journalister i lika stor utsträckning? Kovach och Rosenstiel menar att diskussionen inte borde fokusera på rollen journalist utan istället kretsa kring om man utövar journalistik eller inte.

Men vad skiljer då en journalist från en skribent? Det är inte enbart att man får sina texter publicerade, har en journalistutbildning eller jobbar inom gammelmedia, slår de fast. Vem som helst kan vara en journalist så länge hon eller han följer journalistikens grundprinciper som innebär att man håller sig till sanning och fakta, att man är oberoende gentemot de man skriver om och att man är har sin främsta lojalitet mot medborgarna, för att nämna några viktiga av de tio principerna. Att man måste vara objektiv är en sanning med modifikation menar författarna, man kan ha åsikter som journalist. Men skribenten måste utgå ifrån fakta och sedan kan denne presentera sina åsikter. Det kan sammanfattas med ett citat i boken från C.P. Scott på tidningen Manchester Times: ”Åsikten är fri, men fakta är heligt” (fri översättning).

Logiken är total, så jag håller med författarna i deras resonemang. De gör relationen gammelmedia vs bloggdjungeln ytterligare lite distinkt genom att fastslå något som känns ganska självklart när man ser det på pränt: en blogg är bara ett publiceringsverktyg. Det är innehållet som definierar vad som är journalistik och vem som är journalist. MEN. Det är inte alltid så lätt att utröna vid första bästa blogginlägg vilka som följer journalistikens principer. Blondinbella kan nog mycket väl vara journalist ibland, när hon mer eller mindre sakligt beskriver en nyhet och sedan diskuterar den. Men när hon visar bilder på nya kläder hon köpt och skriver onyanserat om hur bra ett visst varumärke är, då är det inte journalistik. Det finns ingen fakta utan bara åsikt. Flera modebloggare har beskyllts för att ta emot varor i utbyte mot att skriva gott om produkterna, vilket gör att man allvarligt kan ifrågasätta om skribenterna är oberoende gentemot de företag de skriver om.

Men detta innebär alltså att många ”vanliga” människor också kan vara journalister idag. Det gör att traditionella journalister delvis måste hitta ett nytt sätt att utöva sitt yrke på. John Seeley Brown, f d chef på Xerox PARC, menar att det finns en given plats för journalisterna i det nya medielandskapet: att se saker från flera synvinklar och sedan hitta kärnan i en nyhet. Det är då en annan service än den röriga nyhetsrapporteringen i de sociala medierna. Jobbet blir då som han säger ”att komma till slutsatser i osäkra miljöer” (fri översättning). Detta tolkar jag som att journalisternas roll allt mer kommer att bli att verifiera och förenkla nyheter, vilket tidningar som Metro lyckats mycket bra med om man ser till läsarsiffrorna. Men jobbet kan även komma att innebära författande av genomtänkta analyser, och vi kanske redan ser den trenden eftersom nyhetsrapporteringen sägs bli allt mer subjektiv. Men jag är inte längre lika orolig över den trenden, för som Kovach och Rosenstiel skriver så är det inte objektiviteten som är det viktiga, utan att man följer ”The elements of journalism”: journalistikens elementära regler.